VM i mjölksyra
10 december 2009, 14:16
Innan jag glömmer. Kan någon förklara för mig varför jag ALLTID stavar badminton – badmington – varje gång jag skriver det? Det slutar alltid med att jag får tänka efter, radera och korrigera...Måste vara något traumatiskt från min barndom...
Nåväl.
Nu är det dags igen. Ikväll ska jag ut till grabbarna i Solna för ett crossfitpass.
På schemat står ett lättare styrkepass för benen och sedan ett tufft crossfitpass som jag inte vet något om (det man inte vet mår man inte dåligt av sägs det ju...)...Börjar förbereda mig mentalt redan nu...
Igår var det badminton som stod på schemat. Har varit obesegrad under ett antal veckor (vi är tre-fyra stycken från mitt gamla jobb som brukar lira en gång i veckan) och hoppades att det skulle fortsätta så.
En avstickare först:
Jag har en teori som innefattar bollsporter där fokus och snabba ben ingår. Ju mer man tränar under veckan, desto sämre går det i sådana bollsporter. Så är det för mig i alla fall. De veckor där jag har varit duktig och hunnit med en tre-fyra hårda pass, får jag ALLTID stryk. Har jag däremot varit sjuk ett par veckor, ätit pizza och knappt lyft ett finger, är jag lätt som Muhammed Ali när väl badmintonpasset är på G. Lätta men otränade ben är alltså bättre än vältränade och lite trötta ben. Sorgligt egentligen.
I alla fall. Jag började bra och vann alla matcher som jag deltog, både dubblar som singlar. Till slut mötte jag min tuffaste motståndare, som går under det brutala namnet Anders.
Benen var trötta men efter lite flyt stod det till slut 10-6 till mig. Fyra matchbollar. Yes. Anders började då att sträcka ut sin långa kropp ytterligare, samtidigt som jag ville avsluta snyggt, speciellt för att våra två vänner nu stod och tittade. Mitt stajlande och Anders gode spel slutade dock i att jag förlorade med 12-14. Huuur?!
Har jag nu lärt mig en läxa?
Sannolikt inte.
Återkommer när passet ikväll är över...
Bli först att kommentera detta inlägg
